erini

hej!
Det är så förbaskat tråkigt att jag har blivigt sjuk just nu,
när solen skiner utan för mitt fönster med en välkomnande blå himmel utan moln.
Men en temp. utanför mitt förnser som visar tydligt 28 C* i skuggan.
Och så sitter jag här , febrig, och helt borta.
jag antar att det blivigt för sena kvällar, för mycket "sovaöverochdygna"
Så framför mig i undjefär 1 vecka, ser jag tidiga kvällar, somna innan 12,
och bara ta det allmänt lugnt.
Jag känner mig alldeles snurrig och svimfärdig.
Och huvudvärken ringer i mitt huvud.
Usch!
 take me away!

Jaja, bara att vila på
man kan ju försöka se något gott i det.
till ett exempel kommer jag vara helt utvilad när jag är tillbaks på plats.
Med urladdad mobil, en sedel i handen och med massa folk ute sent på kvällarna.
Jag kommer vara vassare än någonsin, för jag märkte att igår, när jag var ute med några vänner,
Så bokstavligt talat somnade jag till i någon hundradels sekund flera ggr under den kvällen,
Fast än klockan bara stod på halv 8.
 oh någon jag kan luta mig mot?

Jag kan ju berätta vad jag gjorde igår.

(efter detta föjer en lång text, men sluta inte läsa nu,
för du kommer fastna vid texten)

Jag vaknade upp, ensam i min lägenhet.
solen sken och det var en blå himmel uatnför mitt fönster.
Jag förstod direkt att "Bad" stod överst på listan just denna dag.
Så jag tog upp telefonen och ringde liza, linn och agnes.
Tillräckligt många för att bara slappa.
Det blir lätt så bråkigt och skrikigt om man är fler.
Men vi hade iallafall sjukans mysigt.
Solande och bättrade på brännan, haha!
Det var första ggn Liza och linn träffade min bästavän agnes.
Och jag antar att det funkade rätt så bra mellan dem.
haha! såklart kom jag på ett sätt att skämma ut oss, juste!.
Jag gjorde ett sådant pruttljud med munnen på deras magar,
 så det lät sjukt högt
vi låg där och solade, och pratade.
Senare påvägen hem, så var bussen sjukt varm, jag fick värmeslag.
och fick svårt att andas.
Så varje ggn bussen stannade så sprang jag ut och tog ett djupt andetag och sprnag in igen.
Väl hemma, Jag, agnes och Liza gick skilda håll för att sedan mötas upp igen, lite mer tillfixade.
Vi satte oss på första bästa spårvagn och bara stack rätt iväg mot...
TYNNERED.
men vad fanns där?
jo ingen ting, så vi satte oss på en spårvagn tillbaks.
Mogna som vi är tryckte vi näsorna mot fönsterna på spårvagnen och försökte se ut som grisar.
Vi fick väll åtminstånde några personer att tänka:
"oh, you make my day" för åh herregud vad dem skrattade.
efter ett tag hade vi ju tröttnat på det, så vi åkte in mot nordstan,
det fanns verkligen inget folk någonstans!
klockan började närma sig 8 och jag höll på att somna hela tiden.
vi gick emot den välkända emo trappan, bara för att jävlas med dem som satt där,
men haha, såklart var trappan tom, och istället satt det några på en bänk, jag dansade lite (oseriöst) på prov,
och dem skrattade åt mig såklart, då log jag värsta fejk leendet och blängde på dem.
Agnes pekade fingret åt dem, såklart.
När vi kom ut på centralstationen så visade det sig att Liza kände den där johnnyn,
Men orange gult hår, som hette jack.
Så han hände vi med och några jag inte vet vad dem heter tills klockan blev halv 11 undjefär.
Sedan gick jag hem och packade ihop mina saker,
och så stack vi hem till agnes.
Men Liza var tvungen att åka hem, så vi följde henne till spårvagnen.
Sen stack vi återigen hem till agnes.
Där tillbringade vi några timmar framför datorn och sminkade oss.
Så vid 1 på natten stack vi ut igen.
Jag ville bara sova hela tiden.
Såfort vi hamnade på spåvagnen så lutade jag mig mot agnes, och sov, såklart.
men en redbull gjorde susen, och efter lite samtal med perversa gubbar, och lite annat folk.
Så var vi färdiga för kvällen och klockan stod på 4.
på vägen hem ser jag plöttligt något som får mitt hjärta att stanna,
En bil med en ensam förare, körde längst bort på vägen, vingligt, fram och tillbaks och var närma på att krasha hela tiden, föraren ökade farten och körde ennu mer vingligt.
och... den var påväg mot oss, jag skrek till agnes för full hals
- tryck dig mot väggen!
(vi stod nämligen brevid ett hus, med en trappa, så om bilen skulle krashat in i oss, kunde vi ha ställt oss en bit upp i trappan och möjligtvis klarat oss)
Men varken jag eller agnes reagerade, ljusen från bilen blev allt starkare och den kom vingligt, snabbt körande emot oss. plttligt hör jag höga bromsljud,  och jag skriker kvävt,
bilen hade stannat intill oss,
- HOPPA IN I BILEN TJEJER! skrek mannen (omkring 25) till oss.
jag får ett akut rus i benen och bara spurtar.
mina ben hinner knappt med så mycket min kropp jobbar,
och jag springer som aldrig förr.
först gör han ett försök att backa efter mig,
men han förstår att det är lönlöst och svishar iväg, och är lika spårlöst försvunnen,
som innan han kom.
jag och agnes drar hem, rejält uppskakade,
Men innan vi smyger in igen så äter vi en tidig frukost/sen middag
på sibylla vid halv 5.
När vi kommer hem somnar vi som stockar,
Och lämnar en otroligt händelserik och rolig kväll bakom oss.
jag älskar dig agnes bästavän.

nu sitter jag här sjuk och febrig, men kvällen var helt klart värd det.
tack ni som gjorde min dag oförglömlig.

gammal fjortis bild


mums



det känns som igår - 2 ½ år sedan


jag klättrar uppåt och blir större och större för varje dag som går.


love/k