erini

ett inlägg...

jag vet ärligt itne vad jag ska skriva om, saknar bara att formulera mig och säga vad jag tycker.
jag har inget ämne, bara skriver det som kommer fram.
jo vänta, nu kom jag på vad jag vill få fram,
olika tider i mitt liv..
vissa tider var aldrig rädd och kunde slappna av alla tider på dynet.
Man såg mig alltid med ett leende.
jag sket i hur jag såg ut, jag bara levde livet fullt ut.
jag hade vänner, som accepterade mig för den jag var, inte den de ville att jag skulle vara.
på senare tid har jag stött på såna vänner, men jag försöker göra mig av med dem.
folk som försökt bestämma över mitt liv.
sagt vad jag får och inte får göra.
hur jag ska se ut och hur jag inte får se ut.
folk som vill ha makten över mig.
ja, det är väl antagligen sådana folk kallar för "falska"
som bara umgås emd sådana som ser ut på det "rätta" sättet.
Rätta kläder, rätt smink, rätt utseende.
Jag vet att jag höll på att förvandlas till en sådan männsika alldeles nyss.
men nu ska jag skärpa mig, förlåt alla.
jag såg på en männsika och tänka: hon ser ut på det "rätta" sättet.
henne tar jag kontakt med,
men varför får man inte se ut som man vill.
jag vet att det är en vanlig mening som många männsikor använder
men den har ju innebörd i sig.
jag vet att jag kommer få skit för detta inlägget.
men jag orkar inte bry mig, att vara sjuk både fyskiskt&psykiskt kan vara bra ibland,
för då börjar jag tänka, något sätts igång i mitt huvud.
jag lever alltid med en väldigt speciell känsla.
som om jag vore i en overklighet, där allt jag gör känns som i en dröm, en trans.
jag känner mig aldrig närvarande.
jag vet itne om det bara är psykiskt eller om det har något med det fysiska att göra.
flr jag kan aldrig känna mig riktigt där, utan jag är alltid borta.
ja, som om jag är i trans helt enkelt.
jag tänker inte säga till er att ni ska förstå,
för det går itne att förklara i vilken värld jag lever i.
men jag accepterar det mer och mer för varje dag som går.
jag känner mig mer och mer hel igen.
visst hatr jag dagar som är värre än andra.
då mitt psyke kan ta över helt och min ångest blandas med en total trans.
då frågar jag mig själv om allt detta är värt.
och ja, såklart är det värt.
för jag kommer aldrig släppa stunderna av riktigt lycka, av äkta kärlek, och äkta glädje.
jag kommer aldrig klara av att släppa när magen bubblas upp av en kittlande glädje.
alla har dagar då ingenting känns rätt.
och idag är en sån dag.
då allt känns fel och inget är värt något.
men då tänker jag tillbaks på alla stunder av äkta glädje,kärlek och lycka.
och det får mig att orka, dag efter dag.
både bra och dåliga dagar.
tack ni som sprider kärlek,lycka och glädje , det är ni som får mig att orka.

klara, du och jag har inte vart nära på sistone... jag märkte att du började tänka mer på klädsel och smink och popularitet. jag älskar dig klara men jag är en ganska liten del av ditt liv just nu för jag tänker inte så mycket på sånt. men om du tänker, som du skriver i denna texten, att du vill ta avstånd från "falska", så kanske vi hittar tillbax till varandra.

jag hade ganska svårt att formulera mig rätt i den här kommentaren. men om det är nåt som du inte förstår, fråga bara xd puss<3

du har nog adhd:(((<3

HAHAHAHAH liza varför?